golfsnack

Äntligen tvåsiffrigt! Ja antal grader alltså. Utomhus.
Vilket väl får anses vara ett säkert tecken på att det är över för den här gången. Höst- och vintermörkret alltså. Är det bara jag som tycker den gångna vintern varit extra seg och lång?

Skit samma, nu är det APRIL och vår! Solen värmer, gatorna dammar och fåglarna gallskriker i skogen.
"Fan va´ gôtt"... höll jag på att säga.
Och vår för mig är ju inte bara glädjen över att det blir ljust och varmare, utan onekligen till viss del även för att det kan bli tal om golf.
Eller... Ganska mycket därför. Även om jag inte spelar fullt så mycket (som jag kanske skulle vilja) eller som många andra stollar. Och definitivt inte på vintern längre. Kallt. Halt. Blött. Ingen "känsla". Så det får vara.

Men nu var det dags!

Efter ett skamligt förslag från min ständige vapendragare och motståndare genom snart 30 år som golfare Mike, beslöts att för första gången i år damma av swingen och se hur illa det var ställt egentligen. Sagt och gjort. Klubborna skulle obönhörligen fram! Jag fick visserligen kliva över yngste sonens scoututrustning, slarvigt inslängd efter senaste hajken och ett gäng ihopvikta flyttkartonger för att komma åt dem, men där var de...  Längst in i förrådet har de stått, klubborna. Pinsamt oputsade och bortglömda. Med leran kvar som ledsamt minne på bladet till järnåttan från det sista misslyckade inspel jag slog i höstas. Ett tappert försök att nå 18:e green på den sprillans nyrenoverade, och ännu ej öppnade Gamla Banan på Öijared, vilken vi på nåder fått lov att provspela denna 2008 års sista golfrond en mulen måndag i slutet av oktober.
 

Efter lite planerande stod vi så efter varsin "hink" med bollar på rangen. Uppvärmning? Mot bättre vetande, inte troligt. "Två knäböj och en provsving" brukar Max säga innan vi skall spela, och det är väl dessvärre närmare sanningen än nåt annat. Värma upp förresten... är inte det att hinna med en kopp kaffe?
 

Nej, av grabbarna i vanliga gänget det är väl bara Dave som envetet står och nöter före spelet, men det beror i sanningens namn helt på hur motiverad han är för dagen. Blev det en smula sent dagen innan kan det nog sagt vara si och så för hans del också. Men... Denna soliga, lätt kyliga söndag i slutet av mars månad 2009 var varken Max eller Dave med.

Tids nog skall vi tampas med dem igen, nu var det bara den oförställda glädjen att ÄNTLIGEN få jaga den lille bollen igen som gällde!

2 timmar senare hade man fått stryk. 18 hål match på Nya Banan. 2 upp efter 2 hål hjälpte ju inte. Mike vann. Djupt orättvist. Naturligtvis.

Men... det var ju knappt ens premiär. Bara lite uppvärmning. Eller?