Nu bär det av till Ekerum på Öland!
Söndag eftermiddag på Öijared och ledigt för spel på Parkbanan. Förvånansvärt lite folk. Skönt för oss. Årets andra fulla 18-hålare och Mike stod, som så ofta, för "motståndet". Parkbanan börjar med ett korthål med utslag från taket (ganska fräckt!) mot en green vaktad av vatten bakom och till vänster på första hålet. Match gällde. Som alltid nästan när vi spelar själva eftersom vi bara ligger några ynka decimaler från varandra i hcp. 8 komma nånting bägge två. Då är match en idealisk spelform, dessutom väldigt rolig!
Green! Jag träffade i alla fall green. Att jag sedan efter en elegant 3-putt endast fått delning av hålet med Mike (som fått rädda med en chip tvåputt från vattenkanten) är en annan sak.
Vad kan man säga? Men man tränar ju inte! Uppehåll under ett halvår, sedan är man korkad nog att tro att det bara är att ta fram allt när det är vår... Vad har det blivit? Ett par omgångar på drivingrangen, javisst. Ett och annat slag sitter, men... Var är min relativa säkerhet? Var är mitt normalt grymma korta spel (100 och in)? Var är mitt NÄRSPEL (som är mitt signum och skälet till att jag har - och ganska ofta faktiskt, spelar på) singelhandicap?
Sedan är det ju fascinerande att man redan efter nån timme ute på banan redan känner sig hemma och bekväm ute på gräsytorna - som om det aldrig varit nån vinter...
Mike slår sina drivar så uselt den här dagen att man blir mörkrädd. Snap-hook vänster. Det dröjer inte länge innan drivern är "bänkad". Men har ju en smäll med sina långa järn att som gör att man blir rent förbannad. Han slår lika långt med sin järn-trea som jag gör med drivern.
Att man sedan inte BEHÖVER driver över huvud taget på Parkbanan är en annan sak. Trång och trixig, svårscorad. Skyller jag på. För jag förlorade - igen. Redan på 15:e skakade vi hand. Pinsamt! För jag BRUKAR vara bra på matchspel. Tro det eller ej Mr Matchspelskungen!
Nu väntar emellertid "riktig" säsongsstart och UTMANING! Inte minst för mig. Det som fortfarande lever av vår gamla anrika tävling Torsten Cup skall inledas. (Löper över hela säsongen och inbegrep tidigare 6 tävlingsrundor. Slag med hcp. Vi har inte bestämt vad det blir i år, det gör vi i bilen på väg ner.)
Vi skall till Ekerum på Öland. 72 hål på 3 dagar. Och det som gör det extra intressant för min del är att förutom att swingen och framför allt närspelet alltså fortfarande lyser med sin frånvaro, så käkar man bara soppor i ett hälsokör som heter Cambridgekuren, och det skall bli VÄLDIGT intressant att se hur man orkar. Mats Härd på G-P-sporten har ju hävdat ju att "golf inte är någon idrott, för man svettas inte medan man utövar den" (han har aldrig sett MIG efter 18 hål) men jag känner onekligen viss oro för oavsett om det ÄR en idrott eller inte, så går det å en hel del energi att vandra 72 hål med full fokus på att spöa skiten ur polarna.
Imorgon söndag bär det av. Max. Mike, Dave och jag själv drar till Öland. Den som lever får se..
