Uppehåll i golfen?
Nej, inget uppehåll. Jag kanske borde bespara omvärlden min "golf", men nej... Jag fortsätter trots bristen på framgångar detta år att oförtrutet kämpa med mitt spel.
Nya klubbor har jag sagt är beställda.
Numera även levererade.
Synd att det inte ingick en ny sving på köpet...
För nu så har man alltså blivit Callawayspelare, något jag aldrig trott mig själv om. Varför vet jag inte riktigt, men det har inte känts så.
Men nu är det ett obestridigt faktum. Sprillans nya X22-or pryder bagens övriga innehåll.
Känns jättebra! Synd som sagt att svingen beter sig lika opålitligt som förr. Eller snarare att mina sedvanliga bekymmer är PRECIS lika pålitliga som någonsin förr. Beror på hur man ser det. Resultatet (i alla fall en vettig score över 18 hål) blir än så länge detsamma. 15-16 helt OK hål. 2-3 som är ALLT annat än OK.
Semestermånad närmar sig. Nya klubbor borde inspirera till att TRÄNA.
Dave sa tidigt att det inte fanns nå´t att skylla på, det var bara att träna. Håller med.
(Lite tröstande är det faktiskt att se Dave slå drivar emellanåt. Även han kan placera dem på HELT andra platser än han vill... Trots att han tränat.)
Så jag tog honom på orden. Träna var det som gällde. Slimma till sig lite.
Sagt och gjort. Joggning var tredje dag. Nyttigare kost. Promenad så fort det finns tid och möjlighet. Och så golf. MINST en gång, helst två, i veckan. Ambitiöst? Visst, men det är ju GOLF vi snackar, och är det något ALLA tycks veta, så är det att golf tar TID. OK, det GÖR det, men då kan man ju låta det göra det då.
Alltså skall det bli lite mer tid i sommar. Rangen för att nöta svingrörelse. Se om man kan få någon sorts kontroll över muskulaturen även om det verkar hopplöst i nuläget. (Så fort man blir trött och/eller okoncentrerad tar högernäven över på toppen av baksvingen och förstör allt vad sving heter... För att inte tala om att man tappar allt tempo som möjligen skulle kunna betraktas som lugnt...)
Utöver rangen skall övningsgreenen besökas! Och trädgården nötas! Närspel, nyckeln till alla bra scorer. Jag MÅSTE sluta vara rädd för att misslyckas...
Vill inte se en enda duffad "råtta" till skutta iväg istället för slaget jag försökt slå...
Japp. Då var det sagt. Eller snarare skrivet.
Nu har jag satt ribban. Högt. Eller åtminstone försökt få upp den lite.
Att gå ut och göra 10 slag (eller ibland mer) över hcp rond efter rond är inget kul.
Speciellt när jag faktiskt vet att det inte skulle behöva vara så.