golfsnack

Go´ känsla - vad är det? Går det att definiera lätt?

Jag tror inte det.

För trots oändligt många instruktionsartiklar i Svensk Golf, med ordrika beskrivningar och färggranna illustrerade bilder med massor av grafik på för att ytterligare tydliggöra vad instruerande pro vill förmedla, så blir jag ändå inte riktigt klok på swingen. För, det är ju det där med "Go´ känsla". Eller, kanske är det precis tvärt om. Det är på den goa känslan jag BLIR klok. När den väl infinner sig. När man hittar en liten teori som ger lite resultat, när man får ett halmstrå att klamra sig fast vid, nåt att tro på och i bästa fall, kunna bygga vidare på.

Igår blåste det. Rätt mycket faktiskt. Men det är ju egentligen bara kul. Om man har lite "smäll" i spelet. Och (med några undantag) hade jag det igår.

Vi spelade Parkbanan på Öijared.

Trång. Inte alls lämplig i hårda vindar. Jättelätt att slå bort bollen. Men igår funkade det. Hyfsat.

Vinden är faktiskt en riktigt bra "kompis" - om man bara vågar lita på den. Det vet vi som varit och spelat linksgolf i Skottland. Och fått sikta rätt ut i havet för att (förhoppningsvis) få hjälp av vinden att driva bollen in på fairway eller green igen. En nästan euforiskt go´ känsla - när det lyckas!

Självklart påverkar inte vinden lika mycket på Öijareds Parkbana som till exempel på Portpatrick Dunskey GC i Skottland. Och inte blåste det i närheten av så mycket heller. Men lite fläktade det allt. Och jag blåste INTE bort den här gången. Blev tvärt om en rätt anständig score. 3 slag över hcp. Bäst i år. Och en av de bättre på Parkbanan f ö.

Inte blev det sämre för att jag även vann matchen mot Mike. Gissa om det var en smula efterlängtat...?

Mike laddar för inspel mot 5:e hålets green (flaggan skymtar mellan björkstammarna)