golfsnack

Go´ känsla - vad är det? Går det att definiera lätt?

Jag tror inte det.

För trots oändligt många instruktionsartiklar i Svensk Golf, med ordrika beskrivningar och färggranna illustrerade bilder med massor av grafik på för att ytterligare tydliggöra vad instruerande pro vill förmedla, så blir jag ändå inte riktigt klok på swingen. För, det är ju det där med "Go´ känsla". Eller, kanske är det precis tvärt om. Det är på den goa känslan jag BLIR klok. När den väl infinner sig. När man hittar en liten teori som ger lite resultat, när man får ett halmstrå att klamra sig fast vid, nåt att tro på och i bästa fall, kunna bygga vidare på.

Igår blåste det. Rätt mycket faktiskt. Men det är ju egentligen bara kul. Om man har lite "smäll" i spelet. Och (med några undantag) hade jag det igår.

Vi spelade Parkbanan på Öijared.

Trång. Inte alls lämplig i hårda vindar. Jättelätt att slå bort bollen. Men igår funkade det. Hyfsat.

Vinden är faktiskt en riktigt bra "kompis" - om man bara vågar lita på den. Det vet vi som varit och spelat linksgolf i Skottland. Och fått sikta rätt ut i havet för att (förhoppningsvis) få hjälp av vinden att driva bollen in på fairway eller green igen. En nästan euforiskt go´ känsla - när det lyckas!

Självklart påverkar inte vinden lika mycket på Öijareds Parkbana som till exempel på Portpatrick Dunskey GC i Skottland. Och inte blåste det i närheten av så mycket heller. Men lite fläktade det allt. Och jag blåste INTE bort den här gången. Blev tvärt om en rätt anständig score. 3 slag över hcp. Bäst i år. Och en av de bättre på Parkbanan f ö.

Inte blev det sämre för att jag även vann matchen mot Mike. Gissa om det var en smula efterlängtat...?

Mike laddar för inspel mot 5:e hålets green (flaggan skymtar mellan björkstammarna)

Golf... Det är ju just ett jävla spel man fått för sig att man skall spela.

Svårt och obegripligt.

Det enda man kan vara säker på är att man inte kan vara säker på någonting.

Det som fungerar ena dagen är som bortblåst dagen efter. Och tvärt om.

Om man som jag spelar väldigt mycket på känsla, och inte hittar just "känslan" när man är "därute", så går det...

...ungefär som det gör just nu, dvs inte alls särskilt bra.

Hela min känsla bygger nämligen på dels mentala bilder inne i skallen och dels på att man har självförtroende och kontroll på sitt korta spel. Go´ bollträff. Har man det vid chipar och pitchar, ja då vågar man slå fulla slag också. Då hittar man tempo, uppvridning, hyfsat swingspår och bra träff på bollen då också.

Nu är svingrörelsen lika stabil och elegant som hos en gravid truck...

Och den mentala biografen har drabbats av totalt strömavbrott.

Jag har med andra ord inte en aning om vad det är jag håller på med.

Låter väl förtroendeingivande? Inte?

Glädjande nog - om det nu kan anses som glädjande - är ju att jag känt så här förut, och lyckats skrämma liv i både swing, spel och score, så det skall nog gå den här gången också.

För även om man emellanåt bara vill lämna bagen precis där den står på fairway efter ännu ett totalt misslyckt försök till inspel och stillsamt gå därifrån, så gör man ju inte det. Man är trots allt dum nog (eller nå´t) för att inte ge sig, att inte ge upp hoppet om att det vänder, kanske redan efter nästa slag, nästa hål, sista 9...

Tur man är GAIS:are.

Dels är man van vid motgångar... Fått lära sig att ta dem. Även om det är jobbigt. Jag menar, leda med 2-0 med 2 minuter kvar mot Kalmar i söndags och få OAVGJORT!

Kändes "sådär", kan jag meddela.

Men, sanningen är den, att GAIS kommer ALLTID igen, och det gör jag också!

Men det finns ju, som tur är, de som kan...
Dave t ex.

En torsdag med hotfullt gråväder inåt land och lite regnstänk i höjd med Skere styrde jag till Falkenberg och Vinbergs GK. Möttes av en för mig som är van vid storklubben, en härlig golfsyn i form av inbjudande och inbjudande golfhål, ett rött litet klubbhus med smattrande klubbflaggor och en nästan tom grusad parkering. PRECIS som man förväntar sig på en liten "lansdsortsklubb". Och finns det - som golfare - något mer avkopplande än att se att det inte är någon trängsel på banan? Inte för mig i alla fall.
Kanske förväntade Vinberg GKs medlemmar sig regn och elände denna dag, vad vet jag, men vädret skulle komma att bli lite blåsigt, men uppehåll. Bra golfväder med andra ord!

Vännen Gus väntade redan i dörren till klubbhuset när jag dragit i handbromsen. Härligt med trevligt välkomnande och en kopp gott kaffe i restaurangen före spel.

Banan är en rätt kort parkbana med relativt små greener. Onekligen rätt stor kontrast till Öijareds Gamla... Första 9 ligger nere kring klubbhusmiljön och sista 9 klättrar upp lite på kullarna ovanför. Även om banan kan anses ganska kort är den på inget sätt särskilt lättscorad. Området är, som alltid i Halland, ofta utsatt för vind, vilket tillsammans med en hel del hinder i form av vattendrag, inbunkrade greener och outgränser som i högsta grad påverkar spelet. Detta sammantaget gör att den är förvånansvärt högt rankad på slopen. Men man (åtminstone jag) behövde de slagen.

Det fanns åtskilliga minnesvärda hål längs banan, men för att nämna ett, så var vyn från den högt belägna teen på 18:e magnifik. Ett par-5 där man hade många möjligheter beroende på hur vågad man är med drivern.

ÄNTLIGEN kändes det riktigt roligt med golf igen!

Jag kan inte låta bli att nämna att jag vann vår match (som givetvis spelades scratch) med 2/1...

På söndagskvällen hade man så skakat av sig det Halländska resdammet och var på nytt ute och trampade turf på Öijareds Nya Bana som helgavslutning. Banan var torr och hård, gles fairway (behöver regn för att börja växa ordentligt!) och ojämn växt på de nedklippta och hyfsat snabba greenerna (man hade haft seriespel där under lördagen) vilket gjorde att puttarna höll linjen "sådär" om man skall vara ärlig.

Men jag vet att greenerna på Nya innehåller mängder av olika gräsarter som gör att de aldrig blir riktigt fina förrän efter midsommar.

Slog i alla fall ett antal (typ 5-6 ) riktigt bra slag. Men... Mer var det inte. Resten tänker jag förtränga. Att Mike vann matchen igen är ganska självklart. 3/2. Irriterande, men inte desto mindre självklart.

Får intala mig att jag får hålla mig till min nyligen intränade plan. Att träna...

Så har vi vandrat längs den Gamla Banans nyrenoverade fairways och ombyggda greenområden. Peggat på nya tees. Testat den bitvis förändrade sträckningen. Njutit av Pierre Fulkes layout. Kort sagt, vi har spelat Gamla igen - efter drygt 2 ½ år.

16 september 2006 stängdes den och grävmaskinerna förvandlade den till en oigenkännlig massa av jord, lera och sand. 23 augusti 2008 spelades invigningstävling och därefter "Stenplockargolf". Sen stängdes den igen.

1 maj 2009 var det RIKTIG nypremiär. Och 10 maj kom så det absolut viktigaste datumet i Gamla Banans drygt 50-åriga historia. Max, Dave, Mike och jag själv peggade upp på 1:an.

Gråmulet, lite snål vind och inte jättemånga grader i luften. 15 max. Men ändå en härlig känsla att få lov att testa denna skapelse. Ett monster. Kan man säga... För den är inte lätt. Inte så lång, kanske, i alla fall inte från gul tee, (det finns undantag!), men det gäller ju att hålla bollen på den klippta delen av banan. Ruffen... är inte snäll. Bunkrar finns det gott om, de är rätt stora. Betydligt brantare kanter än man är van vid, i alla fall på Öijared, och greenområdena är stora och rejält ondulerade. Har man inte med ett bra närspel och en het putter ut på banan, då blir det ingen score... Ingen vettig, i alla fall.

Nej, den dagen man går hem och har försvarat hcp på Gamla, då kommer man att vara nöjd! Däremot är den ju väldigt fin och utmanande på alla sätt och vis, så jag tror den, i alla fall i mitt fall, kommer att vara en bana likt Varbergs Västra. En tuff bana som man nästan alltid "får stryk av", men redan i bilen på väg hem växer revanschbegäret. Precis som det skall vara.

"Nästa gång, då...!"

Nej, jag gick inte på hcp, men det gjorde ingen annan i bollen heller. Och nej, jag blev inte sist den här gången. Alltså, ett steg framåt denna golfmässigt tunga säsongsstart.

Men jag hoppas det kan bli fler ronder på Gamla längre fram, jag har revansch att utkräva!

Nu får det som sagt vara nog!

Söndagskväll och avkopplande golf. På Nya Banan, Öijared. Match mot Mike som vanligt. Och, vilket är det som får vara bra nu då? Jo, stryk - igen. Och inte måttligt, heller. 5/4 eller nåt sånt. Vann bara två hål tror jag.

"Uselt" var ordet, sa Bull. Jag brukar inte torska på det här viset. Mutter, mummel...

Det blir till att skärpa till sig. Antingen det eller lägga av. Och lägga av är väl inte direkt aktuellt efter snart 30 års harvande, även om gudarna skall veta att man velat lägga ut klubborna BILLIGT på Blocket ibland.

Så... Fr o m kommande vecka skall det bli lite fysträning och chipövningar. Till att börja med. Hitta känsla för bollträff. Våga slå. Det är framför allt i närspelet jag tappar typ ett slag per hål och det går ju inte, det säger ju sig själv...

Söndag idag också. Premiärspel för vår del på Öijareds nyrenoverade Gamla bana. Skall bli väldigt intressant. Har haft förmånen att testa en blöt oktoberdag också, men det räknas liksom inte. Idag är det PREMIÄR. Mike, Max och förhoppningsvis Dave är med. Prestige, med andra ord.

Återkommer med hur det gick...

Gamla Banan, 1:a tee

Hur lockande är det med 36 hål golf när man vaknar till en visserligen vacker dag på en fantastisk golfanläggning, sovit rätt en oroligt, är kallsvettig, har huvudvärk, ett hjärta som "skenar" och dessutom är HUNGRIG? Hungrig - och inte får göra särskilt mycket åt saken...

Stärkt av en fantastisk frukost bestående av ett kokt ägg, två skivor ost, två skivor skinka, gurka, sallad och kaffe stod man trots allt på 1:a tee på Långe Jan. Tävlingsrond. Utan att för den sakens skull må särskilt mycket bättre... Kunde detta sluta på något annat sätt än...? Nej. Det tog väl 9 hål innan man började känna att livsandarna återvände. Inte för att golfen gick särskilt bra - tvärt om... Uselt är ett för snällt uttryck. Utspelen funkade någorlunda, ett och annat järnslag satt, men sen... Stendött närspel och treputt var legio. Oerhört osams med wedgarna. Slagen gick i alla möjliga - och omöjliga - väderstreck. Oftast inte dit jag tänkt. Frustrerande! Ingen score att berätta om, om man säger. Men, ibland får man skylla sig själv... Det behövs energi för att scora.

Dave spelade bra. Riktigt bra.. Max bättre än under söndagen och t o m Mike hängde med hyfsat i protokollet.

Slokörad drog man sig tillbaka till lägenheten och ännu en soppa medan de andra käkade gott i restaurangen. Det var i sanningens namn OERHÖRT lockande att ge upp för dagen. Detta nästintill otänkbara otyg. Ge upp... Blev tack och lov till slut övertalad av Mike att kämpa mig runt 18 hål till. Kändes bra. Att gå runt med de andra alltså. Golfen gick inte bättre, men det var lite roligare i alla fall.
Vi spelade Långe Erik på eftermiddagen. Längre och svårare. Tyckte vi. Tävlade inte, så det var en smula lojt. Märks mest på Dave. Han har inte kopplat på skärpan. Det hindrar honom ju inte att spöa mig så det står härliga till, men det sa inte så mycket den här resan.
Max lufsar på. Som han alltid gör. Spelade väldigt jämnt och imponerande. Hade vissa besök i skog och mark, men den gamle mannen hittar ju alltid bollen - och räddar sig med som sämst en bogey. Orättvist. Eller inte.
Mike har vaknat. Spelade bra igen. Kul. Han t o m PUTTAR helt ok.

Tisdag och hemresa, Det blir lite väl snärjigt när man har tider att passa i Göteborg. Man hinner liksom inte njuta av allt fint Ekerum har att erbjuda. Vi var först till frukostbuffén och slog sedan ut lite efter kl 7 i 2 st 2-bollar för att vinna tid. Och det värsta är ju att man är gör det. Vinner tid, alltså. Om ingen är ivägen. Över en timme snabbare än om vi harvat 4-boll. Vilket i o f s är mycket roligare. Att spela tillsammans. Nu var det bara Mike (som försvarade hcp 9 över par på rundan) som fick "njuta" av mina överstegsfinter och tvåfotsdribblingar längs banan. Slog bara bort en boll. Trots det... vill jag glömma mitt spel på Ekerum, men gärna minnas resan i fantastiskt väder, de fina banorna och gratulera Dave som tagit ledningen i vår interna kamp.

Till Öland återvänder vi garanterat!